Äntligen hemma! Vi kom hem i tisdags natt. Hemresan gick inte av stapet som planerat pga att sista veckan av semester blev vi magsjuka :(
Det har varit en minst sagt händelserik semester. Kanske inte så mycket vila som jag hade önskat men jag känner ändå att jag är full av energi och inspiration. Varje resa ger mig insikter, oavsett vart jag åker. Träffa andra människor, andra miljöer, andra levnadssätt och tankesätt gör att man kommer till insikter. Generellt blir jag påmind om min frihet, som kvinna, som person med funktionsvariation blir jag påmind om mitt lika värde, rätten och möjligheten att leva mitt liv som jag vill med dem jag vill. Det går alltid att jobba vidare med jämställdhet, allas lika värde, tillgänglighet i samhället, inkludering mm även här, men i vissa länder är dessa variabler långt ner i skalan. Jag insåg att landet där jag föddes och bodde fram till 13 års ålder är inte den jag lämnade för 31 år sedan. Det gör ont i hjärtat att se vad krig kan göra med ett land. Om ett krig pågår i några år, återuppbyggandet av landet tar hundra år (om inte mer). Så nu förstår jag varför jag inte känner igen mig när jag är där. Självklart har jag anammat nya normer och värdering i Sverige, men jag har grunden därifrån. Jag lärde mig som liten att tänka rättvist, tänka inkluderande, tänka ödmjukt och respektfullt mot nästa. Jag kommer från en stad med olika bakgrund, språk, religioner, utseende , klasstillhörighet och ekonomisk situation. Allt det var vanligt och man fick inte göra skillnad på någon. Det lärde jag mig i hemmet och i skolan. Såg jag en klasskamrat som inte hade lunch med sig till skolan så delade jag med hen av min mat. Min morfar (som också var den jag såg upp till, min idol) lärde mig vikten av att inte ljuga, luras eller ta det som inte tillhör mig. Han lärde mig även vikten av att ta hand om naturen och det gjorde han inte bara med ord utan med handlingar. Han älskade att vara ute i naturen och njöt verkligen av det.
Jag kan med stolthet säga att jag är glad över min alban-svenska identitet. Jag vill inte lägga vikt på nationaliteterna i sig utan de får bli en samlingsbegrepp för de fina normer och värderingar jag identifierar mig med. Jag ser fördelen med att känna till två olika kulturer, två olika religioner och veta att de kan leva i harmoni med varandra. Idag är jag varken traditionell eller religiös men kunskapen om dem gör att jag lättare kan sätta mig in i andras val att leva sina liv. Jag har lärt mig att precis som jag vill ha rätten att leva, tycka och tänka som jag vill så måste jag förstå och acceptera andras sätta att tänka och leva sina liv, så länge deras val inte är skadliga för en annan medmänniska.
Jag brukar tänka: livet är så enkel. Bara var öppen, var inte snabb med att dömma utan att ha ställt de frågor du behöver för att förstå, behandla andra med värdighet och respekt och ha en gnutta civil kurage när du ser orättvisor. Våga stå emot orättvisor. Det är med dessa meningar jag brukar presentera Sverige när jag är utomlands, den positiva människosyn som råder. Jag omringas varje dag av människor som tänker som mig och de är som tur många.
Ett starkt råd jag har till er alla är att aldrig lämna över er egen makt till någon annan. För det var tydligt vad folket i det lilla landet gjort, de har gett upp hoppet och den egna makten att påverka och förväntar sig att någon annan ska ordna deras liv. Det är politikerna som ska ha hela ansvaret, hörde man. Förmodligen ett av krigets bittra konsekvens.
Kommentera gärna om du håller med eller kanske inte, men förklara då också hur du tänker utifrån din verklighet❣️
