Det har varit en otroligt utvecklande och insiktsfull period och största misstaget jag gjort är att jag inte tagit mig tiden att sitta ned och både reflektera men även skriva ner, svart på vitt, vilken resa jag gör. Det hoppas jag att jag kan ändra på. Jag är i grunden en reflekterande människa och anser att det är viktigt att jobba med mig själv. Det är nödvändigt för mig att hela tiden fundera på hur kan jag bli en bättre människa än den jag var igår. Alltid tävla med mig själv men inspireras av andra. Jag har förstått att varje person vi möter och interagerar med lär oss något, speciellt de som är mest olik oss själva.
Jag har fömånen att delta, via jobbet, på något som heter Medarbetarakademin. Syftet med den är att just utvecka sitt medarbetarskap så att man både blir bättre medarbetare men även inspirerar kollegor till ett bättre medarbetarskap. Jag ser det som ett led i att hitta sitt VARFÖR. Dvs varför är jag där jag är? Varför gör jag som jag gör? Varför gör andra som de gör? Det kan låta som tunga frågor men jag vill gärna påstå att det är viktigt och nyttigt att ställa sig själv dessa frågor med jämna mellanrum. Jag vill tom vilja påstå att ju närmare ens varför man är desto bättre mår man men också får andra att må. Det är skillnad mot att vilja göra en uppgift mot att vara tvungen att göra samma uppgift. Det är skillnad att acceptera andra precis som de är mot att bli störd på att de är som de är. Detta gäller generellt och inte bara på en arbetsplats. Men eftersom många av oss är större delen av vår vakna tid på våra arbetsplatser än med våra nära och kära, så tror jag att det är smart att jobba med medarbetarskapet som i sin tur per automatik leder till en bättre medmänniska.
Jag måste säga att jag är förbluffad över vilken fin arbetsplats jag har. Jag borde inte vara förbluffat men jag måste säga att jag är det. Jag har varit på andra arbetsplatser också men det är en påtaglig skillnad mot hur det är här.
Eftersom vi jobbar med människor och ofta med människor i ganska utsatta sociala situationer så har vi insett vikten av att skapa en teamkänsla. Vi har fattat att vi måste hålla varandras ryggar och helt enkelt finnas där för varandra. Hur har vi lyckats med det då? Ett av de viktigaste fördelarna är att det förekommer inget "skitsnack" om varandra. För det andra har vi skapat en hjälpsam kultur där man hoppar in och hjälper kollegor som behöver stöd, det kan handla om avlastning, att följa med på tuffa klientmöten och inte minst att glädjas åt varandras framgångar. Vi bekräftar varandra när vi gör bra ifrån oss och vi är överens om att vi kan bli ännu bättre. Både på att ge positiv och konstruktiv feedback.
Men kan man ge bekräftelse till andra om man inte känner sig själv i första hand? Hänger inte detta ihop med självinsikt? Kan man vara snäll mot andra om man inte är snäll mot sig själv ? På riktigt!
I fredags var vi iväg på planeringsdag och en av de flera aktiviteterna var att sitta i grupper och ge varandra feedback. Vi använde oss av kort med olika påståenden. Alla i gruppen valde fem kort. Man fick bestämma att välja bort ett kort som passar in minst på sig själv och ge till en kollega som man tycker passar in på bättre. När man gått laget runt fick man ta ett kort till i högen och köra samma procedur tills samtliga kort i högen tog slut. På bilden ser ni de fyra kort som jag själv valde att behålla, de tre andra översta korten är de kort jag fick av mina kollegor. Leken gick ut på att ge sig själv feedback men även ta emot feedback och det bästa med det hela var att man fick inte börja förklara, försvara eller förminska det andra sa om en, utan bara säga TACK och ta emot!
En så nyttig övning, tycker inte du det? Har du inga kollegor som kan ge dig feedback eller bekräfta dig för den du är så föreslår jag att du blir vän med dig själv och börjar ge dig själv bekräftelse på allt du gör, både positiv och konstruktiv feedback och undvik att bli beroende av andras bekräftelse på dig för det kan nämligen leda till att du blir beroende av vad andra tycker och tänker om dig. Jag ska inte sticka under stolen med att det är skönt och viktigt att bli bekräftad men kärnan ska ligga hos en själv. Det är viktigt att älska, bekräfta och trösta sig själv. Då är man stark som person. Därför är det viktigt att du bli bästa vän med dig själv.
Den som är duktig och har mycket att lära om HUR man ska bli vän med sig själv är diplomerade livscoachen Denize som jag hoppas få en intervju med. Blir det av så kommer jag självklart dela hennes tankar med er.
Ta nu hand om er och varandra!
Kram Ari